Ensamhet

Det har varit perioder i mitt liv som jag har upplevt mer ensamhet än andra perioder. Jag är i en sådan period just nu. Jag vet att det även denna gång kommer att gå över men det är tungt när jag är mitt i det. Varje gång funderar jag över hur det kommer sig att mitt liv är som det är. Inte hittat kärleken, inga barn, hus, fast jobb osv. Allt som "hör" till vuxenlivet, för jag är väl med säkerhet vuxen när jag passerat 30års gränsen....eller? Jag känner mig inte som 30år direkt.

Det är efter att jag slutade gymnasiet som jag först upplevde ensamheten, tryggheten från skolan försvann, det vardagliga sociala som kom automatiskt med skolan var också borta. G, en av tjejerna jag umgicks mest med på gymnasiet blev tillsammans med sin kille, fick fast jobb och fick barn efter ett tag. Skaffade även ett radhus strax efter gymnasiet. Vår kontakt rann ut i sanden  i och med att vi levde två helt olika liv. L, en annan tjej åkte till USA som Au Pair och hittade sin man, hon flyttade dit permanent.
Jag var tillsammans med A ett halvår efter gymnasiet, men sedan gjorde jag äntligen slut, det mådde jag jättebra av, det var inte en dag för sent. 
Jag hade lite kontakt med M.S och L.N då och då.

Jag tog upp kontakten med två tjejer (M.E och M) från gymnasieklassen och vi hade mycket kul tillsammans vi tre men efter en kväll när jag var onykter sabbade jag till det lite och blev aldrig förlåten av M.E för det, fick inte en andra chans som jag tyckte jag var värd, men M.E valde bort mig.
Jag har haft olika säsongsjobb, Kungshamn (sista sommaren med M.E), Sälen och även sen sommar i Grebbestad. Har träffat mycket härligt folk under dessa jobb men ingen som jag har kontakt med i dag.
Med tanke på att jag har haft så många olika jobb och gått på flera utbildningar så "borde" jag ha massa kontakter idag men så är det verkligen inte.
Jag har i mina tonår umgått mycket med I, vi har festat massor tillsammans, vart på cruisingar lite här och var.....sen blev vi osams och träffades inte på flera år. Några år efter gymnasiet började vi umgås igen, jag tyckte att livet var jättebra. Vi träffades i stort sett varje helg med hennes man, C och hennes man, M och ibland även några till. Vi lagade ofta mat tillsammans, såg på en film, spelade spel. Jag var då nöjd med den sorts vänskap. Men efter att jag träffade L förstod jag att en vänskap kan innehålla så MYCKET mer, vara så mycket djupare och kärleksfullare. Jag valde efter att tag bort I med hennes umgänge. Det har jag inte saknat en enda dag trots att vi haft mycket kul tillsammans men jag var i behov av andra relationer för att må bra.

Jag har min L, som jag träffade på nagelutbildningen 2007,  men jag och hon har inte den relation som vi hade i början bl.a. pg.a hennes familjesituation, hon bor i hus på landet utanför Skara med sin man och två barn och hund. Men det är ändå L som är uppdaterad på mitt liv just nu. Hon känner mig bäst av alla trots att vi inte har så mycket tid att prata när vi träffas, mest bus och lek och massa skratt med hennes underbara barn.

Sen har jag även E från Folkhögskolan.
Har även lite kontakt med K från Folkhögskolan.
Har lärt känna H på Coop Medlem Väst´s ambassadörsutb. i höstas och vi har träffats några gånger, men hon lever också ett annat liv än mig. Hus i Varnhem med sambo, två barn och två katter.

Som ni kanske märker så är jag i stort behov av fler riktiga vänner som har tid och lust att umgås med mig. Vart hittar man folk som vill bli vän med en? Hur vet jag innan jag lär känna en person om han/hon har tid för mig i sitt liv? Jag har pratat med så mycket folk så jag börjar bli trött på att leta mer men jag förstår ju såklart att folk inte kommer hem till min dörr och knackar på.
Jag blev aktiv inom Friskis & Svettis för ca.4år sedan för att lära känna nytt folk och visst har jag lärt känna folk. Massa folk som jag hälsar på eftersom de sett min i receptionen eller på jympagolvet och en del ledare som jag pratar mer med. Jag lärde känna E betydligt mer än nån annan där, när hon också var värd i receptionen. Vi umgicks mycket, tränade ihop, åt kvällsmat ihop, såg på film, gick promenader, satt och pratade, festade. Jag saknar henne jättemycket. Men efter att hon flyttat några gånger så har vi i stort sett ingen kontakt. Sedan snart 1/2 år tillbaka bor hon med sin kille i Skövde så det beror ju verkligen inte på avståndet nu. Jag hörde av mig för en vecka sedan och kollade om hon ville träffas, efter några dagar fick jag svar att vi kunde ta en fika på stan. Har inte tackat varken ja eller nej till det. Visst kan det vara trevligt och gott med en fika på stan. Men jag är ju ute efter att umgås och då menar jag hemma hos någon av oss. Hon har vart hemma hos mig i Skultorp en snabbis och lämnade mina blommor som hon tagit hand om under tiden jag var i Turkiet och Färgelanda på Folkis. Jag har inte vart hemma hos dem sedan de flyttade till Skövde. Så jag ska fundera vidare på om jag ska föreslå att träffas hemma hos någon av oss istället och se vad hon tycker om det förslaget. Ska jag vara ärlig så klarar jag mig utan en fika just nu, som kanske varar i en timma och sen inget mer.

 Jag lärde känna K under året jag gick på Lärarutbildning på Högskolan i Skövde och vi har haft många jätteroliga stunder tillsammans. Jag tycker att det är intressant att lära känna folk från andra länder och kulturer. Han har förklarat en hel del. Men efter att vi träffades sist, vilket var för några månader sedan så blev jag väldigt tveksam till vad han tyckte att vi skulle ha för vänskap. Han har fru så jag ska verkligen inte vara någon kandidat till det....vi har inte hörts sedan dess. Jag tycker det är jättetråkigt att vår vänskap ska rinna ut i sanden men om han har andra känslor för mig så är det väl bäst. Jag vet inte vad han tänker/känner. Små saker som jag har lagt ihop under tiden som vi har umgåtts. Lärde även känna några tjejer under detta år. Bl.a L och I men de har massa andra vänner så jag försvann från deras liv i och med att jag slutade plugga.

Jag umgås lite med M som jag jobbade med i somras på Sommarland och även L från samma jobb men vi har inte hörts sedan hon kom hem från vinterjobb i Österrike. Ser fram emot att jobba ihop med dessa tjejer i sommar igen. Vi kommer ha skitkul, det vet jag redan.

Jag har några bekanta som jag träffat via jobb men det är folk som har fullt upp med sina liv. Jag tröttnar på när det alltid är jag som hör av mig. Får jag ingen respons så är det inget att jobba vidare på.

För er som känner mig så vet ni vad jag har haft för relation till min mamma så det behöver jag inte skriva så mycket om nu. Jag saknar ju mitt i detta en "riktig" mamma, en som bryr sig så som jag vill. Inte bara genom att ge massa saker, blommor, pengar osv. Jag har så jag klarar mig även om ekonomin är knaper när jag är arbetslös. En mamma som frågar hur min dag varit, vad jag har gjort och som lyssnar. Inte som bara tar saker jag berättar med en klackspark och sedan pratar om nåt hon sett på tv eller som nån annan gjort. Jag skiter i alla andra. Nä, det gör jag ju inte men sånt som hon pratar om är så jävla oväsentligt för mig. Jag har de senaste åren ändrat mig en hel del och min mamma är ju samma människa som hon alltid varit. Därför fortsätter krockarna, gäller att gilla läget trots att det är som det är.

Jag behöver även kärlek. Nån som frågat hur min dag har varit, någon som bryr som om hur jag mår, någon som ger mig en varm, lång härlig kram, någon som lagar mat tillsamman med mig, någon som åker till träningen ihop med mig, någon att krypa ner intill i sängen, känna värmen, doften, närheten av en annan människa i mitt hem. När jag hittat min kärlek hoppas jag att som bonus få en fin relation till svärföräldrar.
Jag börjar känna att det är jobbigt att komma hem till en tom lägenhet varje kväll. Ibland undviker jag att åka hem direkt. Där ensamheten är ännu mer påtaglig.
Idag var en sådan dag. Jag höll mig kvar en extra stund på Friskis, åt min lunchlåda efter träningen, sen gick jag sakta fram till stan och satte mig på ett shoppingcenter för att "kolla på folk" men det kommer upp jobbiga känslor även bland folk. Se alla fina par (unga som gamla), familjer, barn och gamlingar som går precis framför fötterna på mig och mitt i allt detta sitter jag helt själv. Ingen att prata med, ingen att laga mat tillsammans med, inget att komma hem till, ingen att umgås med ikväll....tro inte att det beror på att det är påskafton, det är skit samma för mig (jag har än så länge inga traditioner om påsk) det kunde lika gärna ha varit en vanlig tis eller fre....spelar ingen roll.

Jag har alltid och kommer alltid att vara en social och vanligtvis glad tjej men jag kan inte fatta hur det kommer sig att en så social tjej kan vara så ensam.
Självklart kommer frågan upp i mitt huvud som kommit upp så många gånger: 

"Vad är felet på mig??????????"

Jag började även buggkurs, dels för att så klart lära mig bugga men även för att lära känna lite nytt folk. Det gjorde jag på nybörjarkursen men det är bara en P och J som jag har lite kontakt med. Men J har hittat sin kärlek så han är mitt uppe i famljelivet och P är inget jag vill umgås med så ofta. Det räcker med en kaffe nån gång emellanåt.

Jag har sedan några veckor varit less på Friskis. Känner inte glädjen och motivationen att gå dit. Jag har ju som sagt tränat där i 4,5år så jag kan lokalerna, passen, folket- ALLT. Behöver miljöombyte på pga. olika aspekter. Jag fick en gratis prova-på-vecka på Feel Good här i Skövde, jag passade på att testa deras utbud men det kändes lite sunkigt så jag fastnade inte för dem. I veckan provtränade jag på Livningroom i Skövde, körde två pass och satt kvar en stund efter och åt lite mellanmål, försökte känna av stämningen och är osäker på om det är ett "Karin-ställe" Känns väldigt flashigt och jag är inte så jäkla hipp direkt. Jag vill kunna känna mig bekväm i ruffsigt hår och utan smink. Kändes inte helt rätt så jag har nu bokat mig på ett Box pass på måndag, på Actic på Arenan i Skövde. Det är en ledare som har vart på Friskis som jag tycker jättemycket om. Jag har fått en 6e reservplats men hoppas att folk avbokar så jag kommer med på det passet, annars får jag boka ett annat med henne. Ska då känna av hur det stället är. Det är inte roligt och bra att behöva tvinga mig till träningen, blir inget bra resultat då. Jag har testat div. olika pass på Friskis men inget som är kul längre. Så jag är helt klart i behov av miljöombyte.

Vart finns alla andra normala, ensamma människor som har tid och lust att umgås med mig? 
Hur hittar jag er? Snart skriver jag en kontaktannons.

Detta blev mer som ett dagboksinlägg, men så blev det, nu vet ni som läser i alla fall hur jag mår och vad som snurrar i mitt huvud, vilket var syftet med detta inlägg.